» l e a v i n g f a r g o

Viggo. En egen liten katt med mycket energi, nerverna på utsidan och ögon så vackra och uttrycksfylla att hjärtat alltid blöder litegrann då han ser upp på en. Då han travar fram till en och glatt kråmar sig om ens ben. Eller då han vid få men ack så värmande tillfällen beslutar sig för att lägga sig bredvid ens fötter i tvsoffan, då trampar han runt lite, blinkar med sina långfransade ögon och kryper ihop. Slår svansen om sig som en pälsboa och lutar nacken tillbaka likt ett litet lejon blickar sömndrucket ut över sitt kungadöme och nöjt sluter ögonen. Det går inte en enda dag utan att jag konstaterar att jag verkligen älskar den där lilla katten. Han får mitt hjärta att blöda och mina läppar att le, lyser upp min värld då allt annat är mörker och håller mig sällskap då alla andra verkar ha gett upp.

Inte sagt att han har utmanövererat Bamse, nej, de snarare uppfyller varandra. Två katter så olika men lika underbara båda två.

Det må låta underligt, men min bästa vän är en katt. Han är grå och vit, endast på besök och heter Viggo.

Det har aldrig slagit mig förut (varför skulle det?) men igårkväll gav det mig en käftsmäll. Är det bara jag, som förblindats av min beundran för dessa båda (suveräna) skådespelare, eller är de faktiskt väldigt lika varandra? 


Anders Ekborg (t.v.) och Tommy Flanagan (t.h.)

Var i Ullared med goda vänner idag. Trött i fötterna och trött i psyket, men glad! För det är sällan som jag får en chans och möjlighet att handla vad jag behöver, och även om jag har en gnagande känsla av att jag inte riktigt fick ihop precis allt det jag behöver så är jag alltjämt nöjd med dagens handel! Till min stora lycka fann jag en U2-poster, bild från nya albumet (No line on the horizon). Två tshirts á The Beatles och U2 (the Joshua Tree) båda två är kanske lite mindre än vad jag skulle ha varit nöjd med men jag misstänker att det är vad den normala kvinnliga befolkningen kallar för 'bra passform'. Också har en Gudfadern-collection äntligen införskaffats! Men vad jag är mest nöjd med, och som jag inte kan låta bli att kika ut på då jag går förbi hallen, är mina nya skor! Vilket borde chockera alla som känner mig djupt, för jag blir aldrig kär i skor och isåfall så erkänner jag det hursomhelst inte, med andra ord är det äkta kärlek den här gången. Äkta kärlek som inga pengar i världen kunde hålla mig ifrån (det går alltså att köpa kärlek!) De må ha varit dyra (här skulle ett pris ha stått men det ska jag reta er med att utelämna) men ack så smärtsamt vackra de är!

Modebloggsvarning: Införskaffade på Scorette av märket Replay. Så kallade MC-boots (iih) och det står till och med 'motorcycle' på dem, där... under Replay... under översta spännet... De kan ha stått på herravdelningen men i mitt förälskade töcken så missade jag isåfall det fullständigt (host)

Mina böcker kom idag. Det är lite skrämmande.

För nu måste jag ju börja plugga!

"Vilka olika definitioner av vad kriminologi innebär finner du i kurslitteraturen? Vilka andra akademiska discipliner sysslar med forskning kring brott och brottslingar?"

För några dagar sedan (rättare sagt samma kväll som Golden Globe galan för att vara exakt) satt jag och kikade på en repris av CSI Miami. David Caruso's gestaltning av Horatio Cane har väl varit vida omdiskuterad, personligen tycker jag inget vidare om honom. Vad gör han egentligen på den där avdelningen? Förutom att gå runt och försöka se stentuff ut med solglasögon och cheesy one-liners. Men i det här avsnittet, det här klippet, lyckas han prestera riktigt cool. Scenen överhuvudtaget tycker jag är oerhört snyggt uppbyggd med grym editing, grymt soundtrack och en (för en gångs skull) lyckad one-liner! Hade det varit mer blod skulle jag ha kallat det för "Tarantinskt"

Orginalet



Covern


Rolling Stones-dokumentären med samma namn är dessutom känd för en intressant/otrevlig incident med Hell's Angels. Då rockbandet bett bland annat HA's  skapare och legendariske president Sonny Barger vakta scenen tillsammans med några av sina bikers. För att på så sätt få den där råa rock-stämpeln. Jag antar att Jagger och gänget ångrade detta efter vad som hände.

Photo by Steve Granitz - © WireImage.com - Image courtesy WireImage.com

Beslöt mig för att lägga Golden Globe-genomgången på is i en dag eller två och istället delge vad som hände på kattfronten nu ikväll. Viggo är ju, som bekant, en klass för sig själv. Han tycker inte bara om Bamse, han avgudar honom! Varje liten sekund då Bamse är inne ska gärna spenderas i hans närhet. Det är numera Viggo som säger till oss när Bamse är utanför dörren och vill in, och inte Bamse själv. Kommer Bamse intravande i ett rum (för ja, han har tvingats höja gångart från släp till lunk och/eller trav) så kan man vara säker på att Viggo inte är långt efter. Men till skillnad från första gångerna har Bamse nästan verkat acceptera Viggo, han verkar tycka det är rätt uppfriskande att leka och då och då är det WW2 här hemma då två enorma råttor dunsar omkring och galopperar fram i total anarki genom huset. Jag tror att våran gamle trotjänare faktiskt tycker att det är rätt så kul, även om han inte erkänner det.

Men ibland går Viggo för långt. Han leker då Bamse inte vill leka, och fattar inte alltid att ett nej verkligen betyder nej och inget annat. Som idag. Varken jag eller mamma såg vad som hände, men plötsligt hörs ett sorgset jam från Viggo och i nästa minut låg Bamse och stirrade surt halvvägs upp i trappan och Viggo hade försvunnit in mot sovrummen där han låg i öppningen in till mammas sovrum och tittade lite sorgset på mig då jag kom ut ifrån mitt. Lite senare ville Bamse gå ut och Viggo gick och la sig i mupp-fåtöljen ute i vardagsrummet (hans residens) där låg han sedan större delen av kvällen och såg lite allmänt deprimerad ut. Då mamma någon timma senare släppte in Bamse igen chockerades vi storartat av att Viggo inte för en sekund såg bort mot dörren, han lyfte inte förväntansfullt på huvudet, han spetsade inte öronen och han började inte prata lyckligt! Så som han alltid gör då Hjälten kommer in. Istället vände han kategoriskt på huvudet och tittade åt ett annat håll.

Två minuter senare hade han förstås glömt bort allting och nu trakasserar han Bamse som vanligt igen. Allt medan Bamse muttrar sitt: "Vissa lär sig då aldrig..."

Nya favoritstället, första hyllplanet i vår ved-hylla i grovhallen. Alldeles bakom toalettdörren, perfekt plats när man väntar på att matte ska bli klar på toaletten.

De såg bättre ut innan... allt. Underligt.